Hur hänger makt ihop med stil och kläder?

Makt och Stil

Yta har betydelse, särskilt för makten. Så har det väl alltid varit, men frågan är om inte betydelsen är större än tidigare. Vi lever nämligen i ett konsumtionssamhälle. Med det menar sociologer att det tidigare klassamhället, där det handlade om att acceptera sin lott förvandlats. Distinktionen mellan klasser och klassfraktioner eller så kallade subgrupper är betydligt mer subtil. Tidigare var det knappast möjligt för en dräng att klä sig som en kunglighet. Idag kan de flesta köpa en kostym i samma affär som vår egen monark. Och gör det. Analogin går att överföra på skillnaden mellan chefen och de anställda.

När alla kan tillgodogöra sig samma symbolmarkörer i form av kläder, bilar och lägenhetsadresser för att nämna några få exempel, blir förmågan att behärska den estetiska smaken helt utslagsgivande. Den som inte kan koderna riskerar att uppfattas som okunnig eller vulgär, vilket innebär att man straffar ut sig, något som i sin tur leder till att man förlorar den makt som kopplas till kunskap. Som chef och ledare är det med andra ord ytan eller om man så vill stil en helt avgörande del av rollen.

Syftet med den här texten är att öka förståelsen för vad makt är och fundera litet på hur kunskapen om makt kan användas genom kläder eller närmare bestämt genom att bryta mot klädkoder. Jag vill precisera mig genom att försöka besvara två frågor:

Vad är makt? Hur hänger makt ihop med stil och kläder?

Innan vi gör kopplingen mellan makt och stil så närmar vi oss frågan om makt genom ett citat av den norske filosofen Fredrik Engelstad:

Vi kan inte tänka oss ett samhälle utan makt. Makten finns i alla sociala relationer och formar livet för varje samhällsmedborgare. Alla berörs vi av maktförhållanden, om än på olika sätt, eftersom vi rättar oss efter olika normer och krav, påbud och förbud. När vi skall göra våra val är de flesta valmöjligheter påverkade av andras maktutövning. När vi utför en handling innebär det ofta att vi själva utövar makt. För det mesta är denna makt tämligen obetydlig och trivial, men ibland betyder den mycket.

Engelstad menar alltså att makten finns överallt, i alla sociala relationer. Inte nog med att den är ständigt närvarande, vi formas på olika sätt av den genom att följa dess påbud. Vi är till och med medskapare av makt genom att utöva den, i både triviala och betydelsefulla sammanhang. Jag skulle vilja tillägga att det ibland sker medvetet, men kanske oftare omedvetet. Men vad är makt?

Makthistoria

I Fursten från 1514 frågade sig Niccolò Machiavelli hur en ledare skulle klara av upproriska undersåtar, trolösa allianspartners och utmanande storfurstar. Montesquieu frågade sig tvåhundra år senare hur staten skulle balansera medborgarnas maktimpulser. Deras texter är intressanta historiska iakttagelser men hjälper oss inte att förstå maktrelationen mellan människor. Såväl Machiavelli som Montesquieu diskuterar samhällsinstitutioner, snarare än individer. De kopplar dessutom samman makten med fysiskt våld.

Machiavelli och Montesquieu rörde sig med andra ord på en samhällelig nivå, fokus förändrades i och med Max Webers sociologiska anslag som satte individen i centrum. Weber utgick från att individer handlar. Makt syftar därmed till att tvinga en annan människa att handla i enlighet med vad man själv vill med hjälp av de medel som finns till förfogande. Ett sådant medel kan ju vara våld. Men våld räcker inte till för att generera makt på lång sikt. Makten måste accepteras för att kunna bestå. Makten måste, för att tala som en sociolog, institutionaliseras genom berättelser och myter. Med Webers tankar tycks en förskjutning av maktförståelsen ha skett.

Webers definition av makt sammanfaller med det moderna samhällets framväxt. Det är ett samhälle där vetenskapsmän kom att utmana kyrkan och den gamla elitens självklara och av gud givna makt. Upplysningen, den franska revolutionen och de framväxande demokratierna förvandlade makten från något gudagivet till något som kunde erövras, och förloras. Makten kom med andra ord att sammankopplas med kunskap. Vetandet och kunskapens betydelse kan läsas in i just ordet vetenskap. Det handlar om att skapa eller producera vetande, det vill säga att producera makt.

Den franske sociologen Pierre Bourdieu diskuterar makt som dominansen mellan sociala grupper och klasser. Han skriver att dominans är en fråga om legitimitet. En legitimitet som i sin tur handlar om kunskap. Det handlar således inte om fysisk dominans, utan om en stillatigande acceptans hos de underlägsna på vilka makten utövas. Därmed uppstår frågan om hur denna acceptans skapas och upprätthålls.

Bourdieu identifierar en uppåtriktad social statussträvan i varje samhälle och menar att denna strävan uppåt får genomslag på alla områden. Det gäller allt från konst till litteratur och inte minst språkbruk. Som exempel nämner han den som kommer från landsorten och snart slipar bort sin dialekt till förmån för parisarens eleganta formuleringar. Det är bara ett exempel, strävan mot förändringar som här ses som förbättringar gäller inom alla estetiska områden och inte minst klädstilen. Det är acceptansen av symboler (som titlar och konsumtionsvaror) som präglar samtidens konsumtionssamhälle. Och möjligheten att tillägna sig maktsymboler kan förklara hur det kommer sig att olika sociala grupper klär sig lika. Det handlar inte om jante utan snarare om viljan att klättra, en strävan att ta sig uppåt. Likheten kan paradoxalt nog förklaras med en önskan att vara speciell. Denna önskan gör att människor från samma sociala grupper eller med liknande yrken delar samma stil, inte bara klädstil utan även livsstil. Det gäller att bevaka sitt fält för att behålla sin position samtidigt som man hela tiden strävar uppåt. Konsumtionssamhällets paradox är att allt tycks bli mer lika. Därmed blir förmågan att bryta mot konventioner och normer en fråga om att manifestera kunskap och därmed också makt.

Smak, makt och diskurs

Hela tanken om att makt hänger samman med kunskap leder oss till den franske filosofen och idéhistorikern Michel Foucault som beskriver makten som diskursiv. En diskurs kan enklast förstås som ett särskilt sätt att tala om och förstå världen. Det finns en mängd olika samhällsdiskurser: litteraturen, konsten, ledarskapet, idrotten och utbildningen har alla olika diskurser som handlar om att beskriva ett fenomen som i förlängningen får materiella konsekvenser. Om vi talar om vissa prylar som häftigare och snyggare än andra, då blir de och känns de snyggare och häftigare än andra. Om vi förenar Bourdieu och Foucaults tankar kan vi förstå modets diskurs som en maktkamp om tolkningsföreträde mellan olika sociala grupper, och inte minst inom dessa grupper.

För att spetsa till det ytterligare kan vi tänka oss den svenska näringslivstoppen som en grupp där det ständigt pågår en maktkamp om kunskap och legitimitet. Vem ges tolkningsföreträde framför en annan och hur kommer det sig att vissa tycks inta en ledande roll med en tillsynes förbluffande enkelhet? Hur kommer det sig att vissa chefer upptar ett rum på det där sättet som andra inte klarar av? Med hjälp av Bourdieu och Foucault kan vi till en början konstatera att det inte är individen som har makt. Han eller hon får makt genom att bättre eller sämre behärska den aktuella miljöns rådande koder. Det gäller alltså att ha rätt bakgrund i form av utbildningskapital, men också att behärska andra former av symbolisk kapital såsom förmågan att tala, röra sig och inte minst klädkoder.

Ett gott ledarskap är på många sätt kopplat till kunskap och det som finns inne i huvudet, en kunskap som gärna ska förmedlas. Om insida och utsida signalerar olika saker blir det förvirrande, en ledares uppgift är ju att förmedla säkerhet. Foucault menar att ”maktutövning handlar om att vissa handlingar påverkar andra handlingar”. Makten ligger med andra ord i relationen mellan olika aktörer. Det är alltså inte människan som har makt, makten ligger snarare mellan individerna i ett samhälle, och kan enklast beskrivas som kunskap och förmågan att hantera denna kunskap. Foucault skriver till och med att makten producerar och normaliserar vissa sätt att förstå och agera i samhället. En sådan normalisering handlar till exempel om klädkoder. Vissa plagg, färger och snitt signalerar kunskap god smak eller kort och gott koll.

Stil och ledarskap

Vi har nog alla mött en person som helt och hållet dominerar ett rum. En person som såväl skrämmer som fascinerar. Det handlar helt enkelt om att hon eller han till fullo behärskar den kunskap som är avgörande i relationen till andra. Den dominerande personen fyller rummet med kunskap genom sättet att tala, röra sig, situationens inramning (plats, möbler) och inte minst sättet att klä sig.

Alla dessa symboler måste sammanfalla för att tillsammans, genom att signalera kunskap, utöva makt gentemot den andra personen. Därför handlar makt lika mycket om att behärska klädkoder som att veta hur och på vilka sätt koderna skall brytas. För det är genom brottet som kunskapen synliggörs. Historien om människor med makt visar just att normbrytarna utmärker sig när det gäller kläder. En sådan personlighet var Sir Winston Churchill som genom sin säregna stil och stilbrott dominerade ett rum som beskrevs i inledningen. På samma sätt leker Richard Branson eller Madeleine Albright med symboler och koder. Det är inte personerna Winston, Richard eller Madeleine som har makt. De är skickliga på att använda sig av just den makt som Foucault beskriver som relationell. De vet exakt vad som gäller. Och exakt hur de skall bryta med de normaliserade koder som på så sätt ger dem makt. Och det som förenar dem är just deras förmåga att hantera klädkoder. Listan på personer som kopplas samman med makt och som också behärskar förmågan att klä sig för att erövra makt är lång.

Alltså, kläder är inte bara yta, tvärtom är kläder allt annat än yta. Det är inte tråden eller tyget som vi köper utan det som finns mellan trådarna: symboliken som anger och på så sätt normaliserar vad som fungerar som maktsymboler och vad som inte gör det. Därför handlar stil och makt om förmågan att behärska och bryta med den aktuella miljöns tvingande och normaliserande diskurs. Och det kväver såväl kunskap som mod; två egenskaper som gör en bra chef. Det handlar om att våga gå steget före, bryta med konventioner, ta risker och ta konsekvensen. Den kunskapen och viljan manifesteras i alla beslut, såväl ledningsbeslut som klädstil. Vill du vara den som leder eller den som följer?

När det gäller ledarskap och kläder handlar det om att laborera med det lilla. Förmågan att bryta mot konventioner handlar om att förhålla sig till dem. Du utmanar inte genom att komma till ditt arbete som verkställande direktör i synliga underkläder och din sons allt för stora byxor, särskilt inte som kvinna. Lika litet som din son gör succé hos sina jämnåriga i din kostym. Varje social miljö har sina regler. Att bryta mot dessa kräver fingertoppskänsla. Den som behärskar dessa koder har på så sätt tillgång till de maktstrukturer som är byggda på just kunskap. Den som inte behärskar koderna eller som inte förstår deras betydelse kan i värsta fall förlora den makt som medföljer chefstiteln. Det gäller inte bara att vara chef, du måste agera som en chef för att erhålla den makt som titeln postulerar.

Det är inte makten utan maktrelationerna som förändrats sedan Machiavellis medeltid. Makten har alltid handlat om kunskap. Tidigare var kunskapen och makten självklar, idag är det något som måste erövras och upprätthållas. Därför är det vi bär och hur vi kombinerar plaggen viktigt. Att det vi bär harmonierar med det vi säger och hur vi agerar är avgörande för att vi ska bli tagna på allvar, för få och behålla makt.

För vidare läsning: Fredrik Engelstad Vad är makt och Magnus Hörnqvists Foucaults Maktanalys och Lars Holmbergs Teorier om mode: stil som historisk och teoretiskt objekt.

Text: Lars Holmberg

Läs Lars Holmbergs andra texter:
Elegans – ett tankesätt – Lars Holmberg

Vad kan vi lära oss av Steve Jobs klädstil? – Lars Holmberg

Stil och ledarskap – Lars Holmberg

After you have typed in some text, hit ENTER to start searching...